- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
561

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Orättvisor godtgjorda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Min älskade far, är ni färdig? frågade han i klar,
tydlig ton. Vi vänta på er för att dinera.

Det följde ej något svar. William Dane vände sitt
ansigte, som blifvit helt blekt, mot tjenaren.

Han har ej brukat regla sin dörr, eller hur?

— Nej, sir, aldrig. Kanhända han sköt regeln för nu
på det han ej skulle bli störd i sin hvila. Han har
kanske tänkt att ni eller hans betjent skulle komma in.

De öfriga af sällskapet som börjat känna några
obestämda farhågor kommo upp. Miss Dane blef mycket
upprörd.

— Säg blott ett ord, lord Dane, om också blott för
att öfvertyga oss om att ni ej ligger afsvimmad, bad hon
i darrande ton. Harry, Harry, tala!

— Jag skall bryta upp dörren, sade William hastigt.
Gjorde ni ej bäst — han såg på Maria och de öfriga —
att gå till förmaket?

Dörren blef uppbruten och lörd Dane befanns liggande
utan medvetande på sin säng. Läkare blefvo tillkallade
och han återvaknade till sans och talförmåga. Men
slutet var ej långt borta.

Kanhända anade man dock ej detta, ty han tycktes
vara fullkomligt kry under aftonens lopp. Lady Adelaide
Lester låg på knä vid bädden, djupt sorgsen och upprörd.
Bekännelsen tycktes hvarken ha beredt henne sinnesfrid
eller säkerhet. Det bedrägeri hon utöfvat mot Harry
Dane och den falska ed hon svurit tyngde fortfarande på
hennes samvete, och hon kände sig ej säker på att någon
tillfällighet skulle förråda henne. Det var i sjelfva verket
föga om ens någon sannolikhet härtill; men ett fruktande
samvete ser faror öfverallt.

Det hände sig så att de voro ensamma några
ögonblick, hon och den döende mannen. Hon blickade plötsligt
upp emot honom och yttrade i sin rysliga förtviflan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0561.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free