Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Således kan jag, enligt detta stora
sextusendåriga Bevis, icke ens tänka mig en
Oskiklighet at styra sig sjelf och andra, det är, jag kan
icke ens tänka mig en Svaghet mera ynkelig och
likväl mera uppenbar, än just Karlarnes. Helst
när det tillägges: at dels de mäst löjliga, dels de
mäst blodiga af deras galenskaper, hafva de stäldt
an just på en vink af Qvinnor, hvilka de sjelfve,
först genom sin vishet födt up til galningar, och
sedan tilbedt.
Så at här synes Karlarnes sak vara på en
gång och för evigt tappad.
”Men — säga De, och taga en mera söt
mine: Vi hafve ju dock altid varit Jordens
Herrar? Qvinnokönet har ju i alla tider måst
erkänna vår öfvermagt? Och det som altid
skedt, det anses vara Naturens Lag.”
Nej, gode herrar. Sanningen, Snillet och
Dygderna; Mänskligheten sjelf, och des ljufva
och heliga Lagar; Sälheten, med alla rena och
naturliga Nöjen — hafva ännu långt hårdare
varit af eder kufvade, än Qvinnorna. Bevisar
detta alla dessa gudomliga tings Svaghet, eller
at de af eder varit kufvade med rätt? Nej:
det bevisar endast den Villdjurs-Styrka i Senor,
den hårdhet i Sinne, den grymma förmåga at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
