Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den gamle sitter i en skinnklädd ekstol i
bokstugan och grubblar. Hans visa hufvud
hänger trött lutande, fram öfver bröstet, så att
det stora grå skägget flyter ända ned i hans
sköte. Som med två breda skeletthänder,
instuckna i handskar af gulnadt pergament, griper
han om de snidade lejonhufvudena på armstöden.
Vid ett ljud från ytterrummet lyfter han sitt
ansikte, och de hvita ögonen stanna på dörren.
Ett lif i tankar står inhugget på hans panna
och kring hans fårade mun. Buskarna öfver
ögonhålorna reser sig och han lyssnar väntande.
Den unge kommer in med femtioåringens
värdiga säkerhet. Hans anlete är byggdt som
den gamles, men lifvet håller det ännu friskt
och i rörlig skönhet.
Den Unge går sakta fram till den gamle
och räcker honom sin hand:
— Far, du är väl inte dålig, eftersom du
låtit kalla mig?
Den Gamle. Nej, min son, sjuk är jag inte.
Jag har bedt dig komma hit för att jag i lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
