Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagarne i ända och grubblar öfver allt det sköna
som varit. Jag drömmer om all den njutning
lifvet skänkt mig, men jag föraktar den,
orättfärdigt, därför att all njutning för mig tagit slut.
Det grämer mig att jag gör lifvet orätt,
blott därför att mitt eget är tillända. Jag
liknar det vid skogsfrun, som framtill är lockande
fager, men på ryggen ihålig och ful som en
gammal murken stubbe.
Den Unge. Men hvarför klaga, när du inte
har några krämpor?
Den Gamle. Jag klagar därför att jag vet
att jag aldrig kan bli bättre än nu, blott sämre
för hvar dag som går.
Du vet, min gosse, hvad de gamle kämparne
gjorde, när de inte längre förmådde svänga sitt
svärd. De tog farväl af sina fränder och steg
upp på ett berg och begaf sig utför.
Det var ett sätt att gå bort, som kunde
tillfredsställa ett enkelt naturfolk. Vi eger ej denna
kraftiga råhet. De medel vi skulle använda för
att bringa vårt hjärta att stanna är finare och
mera ofelbara. (Han fattar sin sons hand och
säger med blicken djupt sjunken i hans ögon):
— Jag har bedt dig komma hit för att säga
dig att din far i afton kommer att lägga sig
och dö i sin säng.
Den Unge. Men far, du skrämmer mig —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
