Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friherrinnan. Jo för jag anade redan då,
när vi gubevars var fastefolk — isch då —
hvad den där ruckelpellen gick för.
Fru v. Schnitten med häpet uppspärrade
ögon:
— Du vill väl inte påstå att din make
förgått sig emot dig, vill jag hoppas?
Friherrinnan. Nej, mot mig har han inte
förgått sig — men se jag lider ändå––––af
det han förbrutit mot andra.
Fru v. Schnitten genomsöker ifrigt alla
fickor i den vadderade:
— Aha, du har alltså fatt höra rykten om
honom, en historia ur hans förflutna, som du
funnit något krass, kan tänka?
Friherrinnan. Å, vet mamma, det
be-höfver man sannerligen inte höra, det ser man,
det känner man på sig. Det är något som jag
knappt kan reda ut, fastän jag känt det från
första dagen. Jag har sedan oafbrutet grubblat
öfver det utan att komma till riktig klarhet.
Fru v. Schnitten, som funnit det hon sökt,
tar försiktigt en liten pris ur sin briljanterade
gulddosa:
— Nå, är det så fatt. Ja, vet du det är
nånting, som alla unga hustrur ha att gå
igenom. Men det är gudilof en otreflighet som
försvinner med vanan! — När man har en man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
