Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han räcker handen fram mot sin hustru,
som hastigt flyttar öfver i soffan tätt intill
honom, med armarna om hans hals och
hufvu-det lutadt öfver hans axel:
— Det var något mycket svårare vi
lof-vade hvarandra, men vi visste inte hvad vi
gjorde. Men säg mig först, har din kärlek till
mig aldrig slappnat och gått åt annat håll?
Axel. Aldrig. Mina studier kan man väl
inte räkna som äktenskapsbrott!
Karla. Men det är kanske ändå de, som
gjort att jag nu tvingas bekänna för dig något,
som är mig så förfärligt svårt.
Hon sätter sig rakt upp i soffan, med
händerna för ögonen, medan Axel bestört följer
hennes läppars rörelser.
— Jag är frestad, så att jag inte vet hvad
dag det går mig illa. Det finns en man som
förföljt mig med sitt begär så fräckt och
oaf-låtligt att han smittat mig — Hans trånad har
gått öfver i mig. Jag ser honom öfverallt.
Om dagen möter jag honom och om natten
känner jag det som om han vore hos mig. Jag
har aldrig svarat honom, men han tröttnar
aldrig, att bedyra hur häftigt hati åtrår mig.
Han lofvar mig; det outsägliga, om jag vill
lyda honom, och jag tror honom trots min
ångest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
