Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steg var din glädje och min kamp var
påkostande äfven för dig.
Karla. Men du har icke tänkt på att jag
ej var vuxen att bli dig jämbördig.
Axel. Du skulle inte bli mig jämbördig.
Det behöfdes inte. Du skulle bli en del af mig,
en oumbärlig del, lyssnande och eggande, ett
stycke af mitt jag utanför mig själf.
Karla. Mina krafter förslog inte.
Axel. Eller fanns det kanske i dig krafter
som var för motspänstiga? Hufvudet för skralt
och djuret för vaket — naturen för otamd,
kulturen för spak. Du är som regeln, jag är
undantaget. Jag känner inga frestelser, medan
du faller, om du inte flyr.
Karla. Jag vill fly — med dig. Jag vill
bort härifrån för att räddas. Jag fordrar inte,
att du förändrar dig, men jag ber dig om en
hjälpande hand. Utan din själ i min närhet
skulle jag fa äckel för mig själf. När ruset
var öfver skulle jag komma krypande till dig
igen, och då ville du kanske inte ha mig.
Därför ber jag dig bevara mig åt dig, medan du
har mig. Du är god mot mig, då däremot
han, den andre, blott vill sig själf väl.
Axel efter ett långt betänkande, i det han
omfamnar sin hustru och kysser henne på
pannan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
