Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marianne, med näsduken för ögonen:
— Å, Albert, du fordrar så mycket.
Albert, hetsigt:
— Ja, jag har rätt att ställa fordringar. Det
är min plikt att vårda min kallelse, ty på den
beror mitt namn. Och jag märker att den
gamla glöden håller på att slockna. (Tar ett
blad, som han hotande slår med i luften). Och
det är flera än jag som märkt det. De börjar
med att vara förbehållsamma, slutar med att bli
näsvisa. — Kort sagdt, jag kan inte uthärda
detta lif längre.
Marianne, förskräckt:
— Hvad tänker du göra? Du ämnar väl
inte döda dig?
Albert. Döda mig? Är du tokig? Jag
skall tvärtom börja lefva, kan du väl förstå.
Det gäller just att skrufva upp lifslampan, så
att den kommer att lysa med fullt sken.
Marianne. På hvad sätt menar du?
Albert. Jag måste vara ensam. Ja, det
vill säga ensam på det sättet att jag blir fri
från alla de band och bekymmer, som nu trycker
mig.
Marianne. Du vill resa bort från oss?
Albert. Ja en af oss måste resa bort. Vi
måste, jag vill inte säga skiljas, men–-men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
