Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. Helmikuu — Februari - Rob. Borenius: Något om störningar vid radiomottagning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N.-o 2 RADIO
31
1000 kw. — alstra, verkar dock icke fullt tro-
ligt. Ovan större städer är luften tillföljdav rök-
gaser, damm, värmevågor o. dyl. mera ledande,
varigenom ogynnsam reflektion kan uppstå.
Vid kyligare temperatur vid skymningen då
luften rensas, stiga gaserna uppåt. Härvid upp-
stå även genom friktionselektricitet kraftiga
statiska laddningar, vilka urladda sig i form av
störningar genom vår apparat. I allmänhet kan
sägas att temperaturändringar alltid förorsaka
friktionselektricitet d.v.s. radioelektriska stör-
ningar. Ju hastigare dessa växlingar försiggå
och ju större luftskiktets yta är desto starkare
äro störningarna.
Intressant är även vädrets inverkan på mot-
tagningsgodheten. Även härigenom uppstår
störningar till följd av tryck-j3ch de nämnda
temperaturväxlingarna. Dessa störningar kun-
na vi indela följande 4 grupper enl. de ljud de
alstra i vår hörtelefon.
1) korta slagartade knackningar, antagligen
förorsakade av avlägsna blixtslag,
2) kokande ljud, nederbörd i en eller annan
form,
3) ett ihållande susande ljud, en nära jorden
gående elektrisk laddning, t. ex. ett åsk-
moln,
4) ett rasslande ljud, torde vara det allmän-
naste och anses bero på utjämningsström-
mar emellan olika laddade luftskikt.
Vad riktningen av dessa störningar beträffar,
vågar man väl antaga, att de vanligtvis komma
från samma håll. Dock måste man fråga sig,
huruvida icke jordens bättre ledningsförmåga
längs magnetiska meridian, på samma sätt som
vattendrag etc, utöver riktverkan på såväl
störvågorna som på de elektromagnetiska vå-
gorna i allmänhet.
Slutligen några ord om »fading»-fenomenet.
Alla som lyssnat på en sändare, längre avlägsen
än t. ex. 600 km har någon gång lagt märke
till ofta återkommande ojämnheter vid emot-
tagningen. Enligt Heavisideteorin befinner sig
på en höjd av ca. 50—300 km ovanom jorden
ett elektriskt ledande gasskikt (ioniserande ga-
ser) vilket likt ett metalltak återspeglar de
elektromagnetiska vågorna. Då vi vid sänd-
ning hava att räkna med tre vågor, vilka söka
sig till emottagaren, nämligen, en jordvåg, en
direkt våg samt den reflekterade vågen, kan
genom förändring av Heavisideskiktets höjd,
en mer eller mindre gynnsam reflektion och
olika interferensfenomen uppstå. Mottagnin-
gen blir starkare eller svagare, beroende på om
den reflekterade strålen och den direkta äro i
fas eller om de äro mer eller mindre fasför-
skjutna i förhållande till varandra. Då det
reflekterande skiktets tjocklek och lednings-
förmåga äro underkastade ständiga växlingar
till följd av väderleksförhållanden och tempera-
turskillnaden under dygnets timmar, är givet-
vis även fadingeffekten såsom övriga atmos-
färiska störningar beroende av dags- och års-
tiderna.
Av det sagda framgår, att de elektromagne-
tiska vågorna vid sin färd i, längs och ovan jord
överallt påträffa-krafter, vilka på alla upptänk-
liga sätt söka absorbera, vrida, reflektera och
avskärma dem. Att i en storstad med en viss
apparat på varje plats garantera långdistans-
emottagning är således icke möjlig. Då i de
länder där rundradion befinner sig i barnaskor
de mest vidunderliga fordringar ställas på en
radioemottagningsapparat, hava däremot län-
der med längre framskridet radioväsen en helt
annan syn på saken och bedöma emottagaren
efter helt andra grunder. Att långdistansemot-
tagning otvivelaktigt är en synnerligen intres-
sant sport för längre komna amatörer är riktigt
och bör på allt sätt vidareförkovras, men som
avgörande faktor över en apparats godhet får
den ej åberopas om ej samtidigt alla inverkande
faktorer nämnas. Ännu idag kan man icke
definitivt beräkna vilken minimenergi som är
nödvändig för att nå en säker trådlös förbin-
delse emellan tvenne punkter, utan angives en
sändares storlek enligt antalet Meter-Ampere
i antennen. På samma sätt borde även mot-
tagaren bedömas, icke efter den avlägsna sta-
tion den någon gång vid lyckliga omständig-
heter eventuellt lyckats uppsnappa utan enligt
vissa fastslagna elektriska mått.
Rob. Borenius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
