Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8—9. Elokuu—Syyskuu — Augusti—September - Åskfaran vid antenner för radiomottagning - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o B—9
RADIO
106
avlägsna de farliga följderna därav. Ett åskslag
uppstår därigenom, att den elektriska laddningen
i ett åskmoln framkallar en så hög spenning mellan
detta och jorden att en urladdning förmår genom-
tränga det luftlager, som skiljer molnet från jorden.
Urladdningen väljer härvid minsta motståndets väg
och drabbar därför företrädesvis sådana punkter,
som höja sig över omnejden, och av dessa med
förkärlek sådana, som stå i god ledande förbindelse
med jorden. En åskledare eller antenn, som skall
skydda det hus, varpå den är uppsatt, bör ha båda
dessa egenskaper, så att den bereder blixten bekvä-
maste möjliga väg, och en väg, som den icke kan
göra någon skada genom att taga. Den förebyg-
gande verkan, som med spetsar försedda åskledare
kunna utöva genom art från dem utströmmande
laddning till en viss grad utjämnar spänningen
mellan molnet och jorden, tillkommer givetvis
antennerna i mycket ringa grad. En antenn bör
sålunda ur säkerhetssynpunkt först och främst ut-
föras med tanke på att den skall kunna leda blix-
ten till jorden utan att giva den några tillfällen att
avvika från den rätta vägen och utan att antennen
själv förstöres av den betydande, om också ytterst
kortvariga strömstöt, som blixten representerar.
Ledningen från antennen till jord bör därför vara
grov, kort och rak. Ledningens induktans, som
ökas av böjningar, krökar och dyl., spelar större
roll än dess ledningsmotstånd, så att förefintlig-
heten av en enda tvär krök kan vara tillräcklig för
att förmå blixten att lämna ledningen, även om
denna är aldrig så grov, och söka sig en direktare
väg på egen hand. Man får därför ingalunda tro,
att man fullgjort allan rättfärdighet om man alltid
efter slutad mottagning förenar mottagarens antenn-
och jordledningar. Kanske har man ett par långa
ringlande sladdar från antenngenomföring och jord
fram till mottagaren och nöjer sig med att lossa
dessa från mottagaren och primitivt vira ihop än-
darna. En dyligt jordförbindning saknar all bety-
delse med hänsyn till åskfaran.
Det lämpligaste sättet att ordna det hela är, att
nedledningen dragés kortaste möjliga väg från
antennens horisontella del rätt ned till en fönster-
karm, genom vilken den medelst en isolerande
genomföring eller i form av gummikabel lades in
till en å fönsterposten anbragt antennomkopplare.
Denna kan lämpligen utgöras av en enpolig två-
vägs knivströmbrytare. Dylika finnas att tillgå i
handeln av många olika fabrikat och utföranden.
Det spelar härvid ingen roll om man får en för
starkströmsändamål eller en speciellt för detta av-
sedd omkopplare, endast den är stadigt och till-
förlitligt utförd och åstadkommer säker kontakt.
Antennen inkopplas till själva kniven, mottagaren
till det övre och jorden till nedre kontaktläget.
Vid mottagning lagges alltså kniven i det övre läget;
i det nedre är såväl antennen som mottagaren helt
frånkopplad. Det sistnämnda är synnerligen önsk-
värt, emedan mottagaren eljest vid åskslag genom
antennen löper fara att skadas; vid en kristallmot-
tagare kunna telefonerna och vid rörmottagare rören
förstöras. Så liten del som möjligt av ledningen
från antenn till jord bör befinna sig inomhus, när
antennen är jordförbunden, och inga eldfarliga
ämnen får vara i dess närhet.
Jordledningen utgör såväl ur effektivitetssynpunkt
som med hänsyn till åskfaran ett synnerligen vik-
tigt problem, som ofta icke kan få en gemensam
lösning, som tillfredsställer båda dessa synpunkter.
Den ena fordrar ringa motstånd först och främst,
den andra kort och rak förläggning, helst utomhus.
Pä grund därav är det ej sällan fördelaktigast att
anordna en särskild jordledning för vardera av
dessa ändamål. I Förenta Staterna synes detta vara
så gott som regel. Från nedre klämman på an-
tennomkastaren drager man den ena ledningen
ut genom fönsterkarmen och rätt ned till marken
Själva jordförbindningen utför amerikanarna så,
att ett metallrör drives rätt ned i marken till c:a
1 meters djup och ledningen förbindes medelst
en för ändamålet avpassad klämma med rörets
GASACCUMULATOR
HELS I N Kl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
