Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Hos oss daterar sig oredan — för att icke
tala om hvad under ett sekel redan förefallit —
senast från den oroväckande dag, då vår
nuvarande konung fann för godt att öfverlämna
den trassliga teaterhärfvan att utredas af
finansministern, och ökades medelst den knalleffekt, som
direktör Nordqvist arrangerade, då han för några
år sedan, för att rädda den gamla operan från
det näst sista »fallrepet» erbjöd sig att på egen
risk öfvertaga hela bördan. Detta modiga beslut
hälsades af hela pressen och publiken med stora
ovationer; men lika demonstrativt hälsades också
direktör Willman, när han efter sin företrädare
öfvertog chefskapet vid de kungliga teatrarna.
Och huru klandrades han icke sedan? — och huru
snöpligt aflägsnade man honom ej?!
Herr Buréns öfvertagande af operan var ett
kraftprof, fullt ut lika modigt som herr
Nord-qvists. Den väsentligaste skillnaden mellan dessa
herrar var, att herr Burén icke var konstnär och
icke kunde själf anföra orkestern liksom herr
Nordqvist, men han var i stället en ansedd och
human man, samt en framstående konstvän och
hade bättre resurser, om det gällde att vinna
gynnare inom de högre eller rika klasserna och
att anskaffa penningar när sådana behöfdes, än
sin företrädare. I den brist på framstående
personligheter, hvilka kunna passa till chefskapet för
en kunglig svensk operascen, där det praktiska
rätta greppet ofta gäller mer än det konstnärliga,
på grund af teaterns inskränkta pekuniera medel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
