Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XCI1I.
Förlåta — det är svårast utaf allt,
förlåta alltid, hvarje dag på nytt,
och hvarje mänska vi på färden möta,
förlåta hvarje ord som sårar djupt
och hån som svider och små giftigheter,
som kastas ut liksom till nöje blott,
och dubbelhet som smilar och bedrager,
och orättvisa, som vi icke mäkta
försvara oss emot — förlåta allt
och hämma bitterheten som vill stiga,
en svartröd våg, och gör vår hjärna het —
det är mest svårt — och det är mest nödvändigt.
Ty är Gud kärleken, då är ock störst
af alla synder den att vredgas, hata.
Och det är ingen synd, som så bär med sig
på egen rygg sitt straff som hat. Att vredgas,
att vara fylld af bitterhet och agg,
det är ett helvete så hett som något.
Men att förstå att lyfta sig därur
på starka vingar mot en rymd mer ren,
det är den bästa konst vi lära kunna.
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
