Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CXXIII.
Om det likväl en villa skulle vara
och undrets löften gyckelbilder bara,
om jag har svikits, måste ensam gå —
månne min tro skall svikta, brista då?
Skall Gud mig blifva främmande och fjärran?
Skall jag ej kunna bedja mer till Herran?
Skall denna tro, som var min lefnads salt,
nu bytas i ett missmod, trött och kallt? — —
Nej — ej på undret dock den hvilat bara,
min tro. Nej, aldrig mer jag låter fara
den tillit till Guds faderskärlek, som
med tröst i tyngsta nöd och ångest kom.
O Fader, jag det vet, hvad helst mig händer,
hvad svårt, livad pröfvande Du än mig sänder,
där är dock kärlek i livad Du beskär,
och ljuflig frukt den bittra roten här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
