Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tänkte ju jag skulle aldrig läta någon höra dem,
förrän långt härfrån jag farit, kommit till mitt rätta
hem,
kommit till den ende käre jag för evigt gaf min tro —
eller ock se’n ro jag funnit uti grafvens tysta bo.
Och nu skola kalla ögon mina dolda sorger se,
och nu skola spotska läppar åt min dårskap hån-
fullt le — —
Dock —jag vet, det finns ock andra, tyngda liksom jag
af ve,
hvilka skola här förnimma : Herren kan dock styrka ge!
Mer än andra har jag lidit, pröfvats liar mitt hjärta
hårdt,
kropp och själ ha båda sargats, mycket blef mig
tungt och svårt.
Men om ej min själ gick under uti bitterhetens haf,
det var därför att jag kände : Evig kärlek korset gaf.
Herren, Herren är vår styrka, Herren evigt är vår
tröst.
Visshet om hans fadershjärta skänker frid ät plågadt
bröst.
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
