- Project Runeberg -  Araber. Skildringar från Algeriet /
8

(1905) Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

BISKRA

för tusentals djärfva sjöröfvare, som plundrade otaliga
europeiska skepp och gjorde strandhugg ej blott vid
Medelhafvets utan också vid Atlantens kuster, släpades
årligen massor af europeiska kvinnor till moriska harem.
Förmodligen fördes de blondaste, såsom de sällsyntaste,
till furstar och höga herrar, hvaraf förklaras, att det
mest är i förnäma arabiska familjer man ser mer och
mindre blonda typer. Det är ej mycket mer än ett halft
sekel se’n dessa sjöröfverier helt upphörde. Och
kanske har mer än en af de araber man träffar i Biskra haft
en europeisk farmor eller mormor.

Om det är lif och färgrikedom på Biskras torg, så
skall man dock inte tro att där är larm och buller.
Araberna äro ett tystlåtet folk. De enda högljudda
stämmor man hör äro kamelernas. När en kamel tvingas
att lägga sig ned, uppger han ett starkt och missnöjdt
vrålande; han vet af erfarenhet, att följden af hans
knä-böjande vanligen blir att tunga bördor bindas på hans
rygg, och han afger den protest han är i stånd till.

Kamelernas vrål är icke vackert, men deras åsyn
är en fröjd för ögat. Biskra skulle mista en stor del af
sin tjusning, om man ej ständigt på dess gator och
vägar mötte dessa jättehöga djur, vankande långsamt och
majestätiskt framåt med tunga bördor på ryggen, men
med högt burna hufvud på de krumma halsarna och
med en egendomligt stolt och fjärrskådande blick i de
halfslutna ögonen, skuggade af långa, mörka ögonhår.
De bringa med sig en fläkt af saga och ökenstämning,
dessa högtidligt framskridande varelser, som ha öknens
egen varma, rödgula färg. Jag förstår icke, att man i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 25 00:54:11 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ramaraber/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free