Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BISKRA
21
turister mera besökta moskéer tillhandahållas
främlingarna för att sättas ofvanpå skorna, här ej tycktes
finnas, afstodo vi från att gå in. Vi kastade blott en
blick in i det enkla lilla templet, där några oprydda
träpelare uppburo taket och några hvitklädda araber
knäböjde på golfvet inne i den blå halfskymningen,
mumlande sina böner med det uttryck af allvarlig
andakt i sina ansikten, som man så ofta skönjer hos
bedjande musulmän.
Vi hade samma dag åhört den stora nyårsbönen
ute vid den turkiska fästningens ruiner, och jag
frågade nu vår ledsagare om betydelsen af några ord,
som skaran där samfälldt med stor högtidlighet ropat.
Vår vänlige ledsagare öfversatte orden. Och han
till-lade: — Allah, det är den gode Guden, förstår ni.
Vi säga Allah, ni säga den gode Guden, men det är
densamme vi bedja till. Ni säga: »Gud är stor», vi
säga: »Allah är stor», det är samma sak, ser ni. —
Jag har många gånger efteråt ihågkommit denne
enkle, vänlige arabs ifver att påpeka det som är
gemensamt i våra olika trosbekännelser, och med anledning
däraf tänkt på huru mycket bättre det vore, om
våra missionärer mer än som i allmänhet, af deras
egna framställningar att döma, synes ske, begynte
med att framhålla likheten och beröringspunkterna
mellan kristendomen och den tro i hvilken deras åhörare
uppfostrats, i stället för att från början skarpt
framhålla olikheterna. Jag har i en missionsskildring från
Indien, där en missionär själf berättar om sina
predikningar för hinduerna, läst, hur han börjar med att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
