Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BISKRA
25
riktig förolämpning, ty med en plötsligt vredgad min
skjutsade han till sin sufflettvagn för att ge sig af.
Men det blef en alltför häftig knyck for det lilla
svarta pyret, som så tåligt låg och stirrade därinne
upp mot den blå suffletten. Han ramlade i marken
och började skrika och skrika.
Negerpappan plockade hastigt och ångestfullt upp
sin pys, lade honom åter i vagnen och sökte trösta
honom, medan de andra stodo omkring och sågo lite
skamsna ut. Den unge engelsmannen visade på ett
gentlemannalikt sätt, att han var ledsen öfver sin andel
i upptåget; han räckte ut sin hand och sade på en
mycket dålig franska, men med ett ärligt och godt
uttryck i ögonen: — Jag ber om ursäkt, jag är
mycket ledsen. Och negerpappan strålade genast upp
och tyckte tydligen, att det var en stor utmärkelse för
honom att så där offentligt få skaka hand med en fin
europeisk herre och glömde strax bort sin vrede och
grinade så muntert mot sitt svarta pyre, att detta
upphörde att gallskrika och försonade sig med tillvaron
i ett förnöj dt blinkande.
Det fanns en neger i Biskra, som var mycket
elegant — omåttligt elegant! Han hade en gråblå
guldbroderad burnus af finaste kläde från Constantine, fullt
med silkessnörmakerier på sin jacka och en hvit
silkes-haik och en mycket hög turban, omvirad med ett
kamelhårsrep, som var svart och sålunda kostat minst
femtio francs, enär svart kamelhår är sällsynt. Vi
kunde inte låta bli att titta på all denna elegans, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
