Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
BARAH
— Jag måste gå hem till barnen, sade min
reskamrat, men jag tycker att du ska gå med Barah ut till
kyrkogården, det är ju verkligen något ovanligt att se en
hel skara arabiska kvinnor församlade.
Barah förklarade högtidligt, att han skulle
beskydda mig, och så begaf jag mig i väg med
tapirmannen.
Solen brände hett, vägen var dammig, och det
befanns vara rätt långt till kyrkogården. Men Barah
underlät icke att med konversation förkorta den för mig.
Han talade en ganska god franska; han tillhörde
nämligen den unga generation, som gått i den fransk-arabiska
skolan i Biskra. Han meddelade mig för öfrigt att han
visste, att Stockholm var hufvudstad i Sverige och
Kristiania i Norge, något som ju röjde en ganska
imponerande bildning.
På en liten stig mellan de gröna åkerfält, som till
vänster kantade vägen, sågos en arab och hans hustru
komma vandrande, mannen före, kvinnan — insvept i
en fotsid hvit slöja — några steg efter.
— Se där en man, som följt sin hustru på ett besök
till hennes föräldrar, sade Barah. Ty denna dag, den
andra nyårsdagen, få de gifta kvinnorna göra besök
i sina föräldrahem — ifall nämligen deras män vilja
följa dem dit, ty naturligtvis få de ej gå ensamma. Som
ni ser, mademoiselle, går kvinnan några steg bakom
mannen. Ty så är bruket hos oss!
Barah yttrade detta med en stolt själfkänsla i
tonen, afsedd att låta mig klarligen inse, hvilken
värdighet detta innebar: att vara man och att vara arab!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
