Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARAH
39
Efter en stund kommo vi fram till kyrkogården,
som låg alldeles invid vägen och hade samma dystra,
skräpiga utseende som alla mohammedanska
kyrkogårdar, ett helt fält betäckt med små grå lerkullar, utan en
blomma eller ett grönt strå; här och där en marabus
graf med en liten hvitmenad kupol öfver.
Men vimlet — hvar var det omtalade vimlet af
kvinnor ?
Borta vid en graf sutto två kvinnor på marken —
det var allt.
Jag såg frågande på Barah.
En skymt af förlägenhet fördunklade för ett
ögonblick hans upphöjda själf medvetenhet.
— De måtte inte ha hunnit hit ännu, alla, sade han.
Vi gingo fram till de två kvinnorna vid grafven.
Den ena af dem var en gammal, hiskligt ful
negerkvinna. Hon och Barah hälsade på hvarandra och
utbytte ett flöde af ord, men den andra kvinnan satt tyst,
orörlig och med nedböjdt hufvud, insvept i sin täta,
blommiga musslinsslöja, som till mönstret liknade en
fönstergardin.
Jag hade nyss sett män och kvinnor ute på gatorna
utbyta nyårshälsningar, och jag hade ej varit så länge i
Biskra, att jag uppfattat att alla dessa kvinnor varit
oulednailer; jag trodde därför, att den lilla frihet, som
under nyårsdagarna medgafs kvinnorna, också gaf dem
rättighet att utbyta hälsningar med männen. Då nu den
yngre kvinnan kröp ihop liksom förskräckt och ej ville
hälsa ens på mig, yttrade jag till Barah min förundran
häröfver. Men af dennes svar förstod jag, att den mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
