Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
BARAH
hammedanska etiketten ej tillät henne att ens räcka ut
sin hand ur slöjan för att hälsa mig, då en man stod
bredvid.
— Hon blygs för mig, mademoiselle, sade Barah,
hon blygs för mig, förstår ni, därför att jag är en man.
Och han kråmade sig som en tupp.
Den gamla negerkvinnan räckte fram en korg med
dadlar och bjöd mig. Dadlarna voro betydligt
damm-höljda och sågo föga aptitliga ut, men jag skulle det
oaktadt ej ansett mig kunna afböja inbjudningen, om
ej Barah redan på förhand meddelat mig, att det var
ett bruk att vid dessa nyårsbesök vid grafvarna
medtaga dadlar för att utdela åt de fattiga. Som jag ej
ansåg mig så behöfvande, att jag borde ta födan från
Biskras fattiga, tyckte jag mig ha rättighet att med ett
tack afböja inbjudningen. Men gumman såg lite
ledsen ut, och efter hvad jag sedan fick veta, hade hon
anledning att önska åtgång på sina dadlar.
Det utlofvade vimlet af kvinnor uteblef emellertid
fortfarande. Jag meddelade Barah, att jag ämnade gå
hem. Men Barah ville ge mig en ersättning för det
påräknade skådespelet.
— Ni måste följa med mig till mitt hem,
mademoiselle, sade han, och se en arabisk nyårsfrukost —
det är något, som ni verkligen bör se, mademoiselle.
— Tack, men jag har inte tid nu. Du bor ju borta
i gamla Biskra, och jag måste ta nästa spårvagn för att
hinna hem till lunchen.
— Ni hinner med den ändå, mademoiselle, det är
ej långt till mitt hus, och ni bör se en äkta arabisk ny-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
