Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARAH
41
årsfrukost! Ni är grefvinnans vän, därför är ni också
min vän; och eftersom ni är min vän, vill jag ej att
denna dag skall gå förbi, utan att ni får se något
verkligt intressant.
Detta var ju så rörande, att jag ej kunde säga nej
längre.
Medan vi vandrade i väg, berättade Barah, att det
var vid sin sons graf som den gamla negerkvinnan satt;
han hade dött för ett år se’n, och den unga beslöjade
kvinnan hade varit hans hustru. Bruket att de
efterlefvande medföra dadlar till sina anhörigas grafvar för
att där utdela dem till behöfvande afsåg att göra de
aflidna delaktiga i förtjänsten af ett barmhärtighetsverk
och underlätta deras inträde i paradiset.
— Ty vi mohammedaner gå till paradiset när vi
äro döda, sade Barah med sin vanliga stolta själfkänsla.
— Förr i världen, för flera hundra år se’n, voro vi också
kristna, vi som bo i detta land, men så kom Mohammed
och lärde oss något bättre, och vi förstodo, att han hade
rätt, och omfattade hans lära. Och nu gå vi till
paradiset! Det vill säga: inte alla. Det finns också ett
annat ställe, ni vet, dit man kommer efter döden, det
heter helvetet, och det är ett förskräckligt ställe! Dit
komma de som stjäla och de som ljuga och de som
dricka gift — det vill säga alkohol.
De sista orden uttalade Barah med stort eftertryck
och under mycket rullande af hvitögonen, och jag
tänkte: hvilken rättrogen museiman! Det säges, att
somliga af Biskras araber ej nöja sig med det svarta kaffe
och den sockrade citronsaft, som utgör hela förtäringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
