Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARAH
49
dighet, som annars i så hög grad karakteriserade
honom.
Vi hade på hotellet en liten tak-terrass för vår
enskilda räkning, hvilken vi prydt med brokiga mattor,
kuddar i orangeglödande färger och hvarjehanda
symbolistiska, dekorativa målningar, upphängda på de
kalkrappade murar, som omslöto vår soliga och högt
älskade tillflyktsort; nu ville vi ha en stor knippa gröna
palmgrenar för att breda öfver den del af golfvet, som
ej var mattbelagd, och vi hade uppdragit åt Barah
att anskaffa dessa.
Så kom Barah en dag rusande upp på den yttre
terrassen, som skjuten ur en kanon, släppte ned på
golfvet framför mina fötter ett fång stora palmkvistar
och kilade sedan blixtsnabbt tillbaka mot trappan.
— Vänta, Barah, du skall väl ha betaldt! ropade
jag-
Barah vände på hufvudet ett ögonblick, och med
en blick som en skrämd råtta ropade han:
— Det är inte så brådtom, det kan bli nästa gång
vi träffas.
Och så rusade han ned för trappan och ut.
Jag stod slagen af förvåning. Barah likgiltig för
pengar! Hvilket under!
Men jag fick snart höra sammanhanget. Vår
hotellvärdinna hade, i likhet med flertalet franska
kolonister, en djup misstro till araber i allmänhet, och i
synnerhet hade hon en mycket låg tanke om deras
ärlighet; därför var det påbjudet, att ingen arab finge
komma längre in i hotellet än till portiken och gården.
Anna At. Roos, Araier. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
