Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
BARAH
Det var efter middagen. Vi stodo nere på gården,
där elektriska båglampor lyste emellan de höga
palmerna; jag hade just talat med det svenska paret om
Barah, hade sagt dem, att han var en godmodig varelse,
en smula löjlig, men som hade bra reda på Biskra och
var mera språkkunnig än de flesta af guiderna — då
ur dunklet där utanför en gestalt hastigt gled in genom
porten.
Det var Barah. Han började genast ifrigt och med
en något sluddrande stämma utbjuda sina tjänster till
herr och fru J. Och då dessa förklarade, att de ej hade
lust att gå ut i kväll, började han lifligt skildra hvilka
härligheter han skulle kunna visa dem.
Madame Henriette, den något ålderstigna
uppas-serskan, som var nästan lika respcktingifvande som
värdinnan själf, kom gående öfver gården.
-— Du borde skämmas, Barah, sade hon sträft, du
är ju alldeles drucken.
— Är jag drucken? utropade Barah med den
kränkta oskuldens hela värdighet. — Hur kan ni säga
så ? Se bara på mina ben, hur stadiga de äro!
Och han gaf sig själf ett kraftigt slag på benen.
— Se hur stadiga de äro, upprepade han
triumferande.
— Gå din väg, Barah, du vet att du inte får vara
här — sade madame Henriette. Och då i detsamma
hotellets egen guide kom till och eftertryckligt
framställde till honom samma uppmaning, lomade Barah
af med nedslagen min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
