Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
en sagoförtäljare
Mollahn läste i stjärnorna och i gamla böcker, fulla
af visdom, och därpå sade han: — Din fader sörjer,
därför att hans hustru, som rymt ifrån honom, är här
i staden tillika med den jude, hon flytt med.
Då befallde sultanen, att alla judar, som funnos i
staden, skulle samlas på torget utanför palatset tillika
med sina hustrur. Och i porten till sitt palats satte sig
sultanen med sin fader bredvid sig och lät alla judarne
tåga förbi sig, hvar och en med sin hustru. Och när
då kvinnan, som rymt från sin make, kom förbi tillika
med juden, pekade fadern på dem och sade: — Dessa
är det!
Då lät sultanen taga fatt på dem och lät bränna
dem på ett bål midt på torget.
Och på den platsen där de bränts växte det upp
en cypress, en hög, mörk cypress. Sultanen såg
cypressen från sina fönster och frågade den vise mollahn hvad
detta var för ett träd. Då sade honom mollahn, att
judens själ var i detta träd. Kvinnan hade varit en
mohammedan, och hennes själ hade därför gått till
paradiset, men en judes själ kan aldrig komma till
paradiset, därför hade den gått upp i ett träd. Då sultanen
fick höra detta, befallde han, att trädet skulle huggas
ned. Och det blef nedhugget men växte strax upp
igen. Och hur många gånger cypressen än höggs ned,
växte den alltid åter upp.
— Men hvad sade sultanens far om att hans hustru
brändes? frågade vi. Ty vi föreställde oss, att den
gamle mannens sorgsenhet, för hvars orsak han ej ve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
