Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
en sagoförtäljare
full min han betraktade en ung jude, som med sin
hustru gick förbi palmlunden, där vi sutto. Juden bar
svarta europeiska kläder och såg något sprättig ut;
hans hustru var utstyrd i hvit atlasklänning med
brokiga, fransprydda schalar och skärp; på fötterna hade
hon hvita, guldbroderade atlastofflor. Hon var för
öfrigt rätt vacker, men betydligt fetlagd; hennes
obeslöjade ansikte hade det något prosaiska och välmående
uttryck, som man ofta finner hos Algeriets judinnor —
till skillnad från arabkvinnorna, hvilka sällan äro vare
sig det ena eller det andra.
— Se på den där juden! mumlade Mohammed
hånfullt.
— Han tycks vara rik, anmärkte vi.
— Åja — inte så vidare, sade Mohammed
öfverlägset och med en höjning på axlarna.
Stackars Mohammed, hade han haft blott en
tiondedel af denne judes dagsinkomst, skulle hans
torghandel ej behöft inskränka sig till en knippa
sallatsblad. Men så hade han ju i gengäld den säkra
förvissningen om att hans själ skulle gå till paradiset —
medan juden på sin höjd skulle uppstå i form af ett träd!
— Så gifte fadern om sig, fortsatte Mohammed sin
historia, och fick två, tre barn, och sultanen själf gifte
sig och fick tre söner. Den äldste af dem var mycket
vacker och hette därför prins Saf-el-Goumar — det
betyder prins Månsken —, och om honom skall jag nu
berätta.
Men vi sågo, huru solen redan började sänka sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
