Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sagoförtäljare
I 03
försökte beskrifva för oss hvar vi skulle finna honom.
Naturligtvis kunde hon ej själf komma med och visa
vägen. Inte ens insvept i en af de långa och täta
slöjorna, som nå ända till marken och dölja såväl gestalt
som hufvud, får en arabisk kvinna gå ut ur sitt hus
utan särskildt tillstånd af sin make, och det torde ej
förekomma att en så ung och vacker hustru som Leluna
släppes ut utan att hon följes af mannen.
Efter en stunds letande funno vi verkligen
Mohammed; han höll på att gräfva omkring några
palmer ej långt från Villa Landon.
Araberna behöfva ej arbeta mycket för att vinna
sina rika dadelskördar, men detta är likväl nödvändigt:
att emellanåt luckra upp jorden kring träden, på det
att kanalernas vatten, när det släppes på, skall kunna
tränga ned till rötterna med sin svalka. Ty detta är
arabernas regel för palmens vård: »kallt om fötterna,
brännhett om hufvudet» — en hygien alldeles motsatt
den man brukar predika för människor.
När Mohammed fick syn på oss, kastade han ifrån
sig spaden och kom fram till oss.
— Vill ni höra sagor? frågade han.
— Ja, om du kan lämna ditt arbete.
— Äj a, det kan jag. Det är så klent betaldt för
öfrigt! Bara en och femtio för hela dagen!
— Det är i alla fall skönt, att du har något arbete,
Mohammed, sade min reskamrat.
— Ja, tack, sade Mohammed ödmjukt.
Vi satte oss på samma ställe som sist med utsikt
mellan palmstammarna öfver den vida öknen, där långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
