- Project Runeberg -  Araber. Skildringar från Algeriet /
107

(1905) Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I I o en sagoförtäljare

inför sig verkligen hade sin maka, prinsessan
Mied-Zen-a-Zen.

Och hon log och öppnade sina armar emot
honom –

Dagen därpå lät hon förkunna för folket i staden
huru det förhöll sig: att hon var en prinsessa och prins
Månsken hennes make och att hon önskade han nu
skulle blifva deras sultan. Och det blef så, och där lefde

de sedan länge och lyckligt allt intill sin död.

* »

*



Men det var något som vi undrade öfver. — Hur
var det med prins Månskens elakhet ? frågade vi. Hade
den gått bort ?

— Ja visst, sade Mohammed.

— Den hade kanske gått bort i öknen ?
förmodade vi.

Ja, Mohammed var afgjordt af den åsikten att tre
års kringirrande i Sahara måst kunna bränna bort allt
tänkbart ondt inom en människa.

Vi kände en viss benägenhet att framställa ännu
en interpellation angående de båda sultanerna, som sutto
på hvar sin sida om den stora öknen och antagligen
hvar på sitt håll sörjde öfver sina förlorade barn, hvilka
tycktes ha totalt glömt bort dem. Men vi gjorde det
icke. Sagan var slut — och med det fingo både vi och
sultanerna nöja oss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 25 00:54:11 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ramaraber/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free