Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
en sagoförtäljare
Då ropade gossen på sina båda hundar. I ett huj
kommo de springande och sleto strax lejonet i stycken.
Och sedan gnagde de sönder repen, med hvilka gossen
var bunden.
Gossen tänkte nu: — Jag kan dock icke döda min
mor, fastän hon väl förtjänat det. Men jag vill gå ifrån
henne — ut i vida världen.
Och han begaf sig ut i vida världen, följd af sina
båda hundar.
Han kom till en flod, vid hvars källa en stor orm
med sju hufvud bodde. Denna orm brukade ibland
stänga för källan genom att ringla ihop sig i själfva
källflödet. Och då blef det torka och nöd i hela landet. För
att få ormen att låta bli detta hade sultanen i landet
lofvat honom att hvarje dag få till måltid ett fat
cous-couss och en ung jungfru. Nu hade lotten just fallit på
hans egen unga dotter.
Hon kom vandrande med sitt fat couscouss i
handen och mötte gossen med hundarna.
— Hvart ska du gå ? frågade gossen.
Då berättade hon honom hur det var.
— Bry dig inte om att gå till ormen, sade gossen.
Ge mig couscoussen!
Och så åt han upp couscoussen och satte sig sedan
och talade med prinsessan. Efter en stund somnade han
in med hufvudet i prinsessans knä. Då fick prinsessan
se ormen komma slingrande. Hon började gråta. Och
en tår föll ned på gossens kind. Han vaknade upp.
— Hvarför gråter du P frågade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
