Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sagoförtäljare
12 1
Från alla håll hördes vredgade rop.
— Hur vågar du hejda sultanen? Släpp betslet,
din usling!
Och tjänarne skyndade fram och grepo honom.
Men sultanen hejdade dem.
— Denne man, sade sultanen, har offentligt beskyllt
mig för att ha tagit hans hustru ifrån honom. Han
skall själf få öfvertyga sig om, huruvida hans
beskyllning är grundad.
Han vände sig till Sadi: — Jag vill tillåta dig
något, som ännu aldrig tillstadts en man, nämligen att se
alla kvinnorna i mitt harem; finner du bland dem din
hustru, så skall du hafva rättighet att taga henne med
dig, och dessutom skall jag i böter gifva dig en pung
med guldmynt. Men finner du henne icke, skall du vara
skyldig att lida döden till straff för din djärfhet.
Och Sadi fördes till sultanens palats och tilläts att
vandra genom alla dess salar och se alla de kvinnor,
som där funnos. Men Nischma fanns där icke.
Sadi vände sig till sultanen.
— Mitt lif är i din hand, sade han.
Och han fördes bort till att afrättas.
Men i sista stund ropade sultanen till soldaterna,
som förde bort Sadi: — Håll!
Och han befallde att man skulle lösgifva fången
och vinkade honom till sig.
— Följ mig, sade han.
Och sultanen och Sadi gingo tillsammans genom
många och långa gator i den stora staden. Under
vägen sade sultanen:
Atina Af. Roos, Araber.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
