Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
de båda ahmed
Jag retirerade ögonblickligen in i hotellet och
skyndade till en bakport, som vette åt en annan gata.
Men man hade förutsett denna manöver, och jag
gensköts af hela den larmande, skrattande flocken, som
skrek gällt och jublande: »Uarda! Håloa, Uarda!»
Genom en tredje port borta vid stallet, som
ynglingarne ej tycktes känna till, lyckades jag dock till sist
undkomma.
Ett par dagar därefter, då jag gick genom Square
Dufourgs lilla park, där hibiscusbuskarna lyste med
sina flammande, röda kalkar och små finlemmade
gaseller hoppade på gräsmattan, hörde jag ett rop bakom
mig: »Mademoiselle, mademoiselle!» Det var de båda
svågrarne Ahmed, som kommo springande efter mig.
— Vill ni inte nu komma hem och hälsa på oss?
frågade Ahmed ben Sadok.
Jag hade tyvärr inte tid just då.
— Men ni kommer väl någon annan gång? Kom
till Hadji Alis kafé, när det passar er, och säg till
mig, så skall jag föra er till vårt hus.
Men detta var blott ett par dagar, innan jag skulle
resa, och hur det var, kom jag aldrig till Hadji Alis
kafé, där Ahmed ben Sadok, glad att förtjäna några
sous om dagen, vandrade omkring och serverade svart
kaffe och sockrad citronsaft. Och jag träffade ej mer
lilla Schrera och fick aldrig se den fenomenala
mormodern. Men många gånger har jag tänkt på de båda
Ahmed och undrat, hur de hade det, när den svåra
sommarhettan kom, och om de ej då grepos af en
tärande längtan till de fria vidderna och de svalare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
