Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DET GRÖNA GRÄSET.
Det är ett förunderligt faktum detta: att man kan
väl hemma i Sverige gå och längta till orangeskogar
och tråna till palmlunder, men man har inte många
dagar varit därute bland palmerna och orangerna,
förrän man blir alldeles hänryckt, ifall man råkar på en
plats, som en liten smula påminner om svensk natur,
och strax blir benägen att anse denna vrå för det allra
mest förtjusande i det främmande landet.
Vi voro alla — vi som tillhörde 1903 års lilla
svenska koloni i Biskra — starkt fängslade af den
underbara oasens tjuskraft; vi voro hänförda öfver
de höga dadelpalmernas smäckra elegans, de stora
ökenviddernas ton af gulddis, i fjärran blånande hän
till något, som förvillande liknade ett aflägset haf, de
sällsamt skimrande bergshöjderna, Atlas’ sista utlöpare,
som i öster begränsa horisonten och mot aftnarna få
en- glans af rosa och ametist. Och ändå — när vi en
dag, komna till ett jämförelsevis aflägset område af
Biskras park, funno en liten gräsbevuxen äng med
några unga träd och buskar här och där, var det med
förtjusning vi utbrusto: »Nej, men detta är ju nästan
likt Sverige!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
