- Project Runeberg -  Araber. Skildringar från Algeriet /
147

(1905) Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i det gröna gräset

147

Den, som kommit dit direkt från norden, skulle
troligen ej funnit likheten så särdeles slående. Den
gröna gräsplanen, som på ett håll begränsades af en
hög hvit fästningsmur, vette å ett annat till den
egentliga parken med dess alléer af akacia och guldmimosa;
å ett tredje håll låg, på andra sidan vägen, en stor,
fästningen tillhörig trädgård, från hvilken krigsmakten
fick sitt behof af köksträdgårdsväxter och dadlar; där
sågs en hel skog af jättehöga dadelpalmer, af hvilka
ett par utmed vägen buro brädlappar med orden:
Dé-fense Centrer; åt den fjärde sidan såg man hän öfver
den uttorkade flodbädden, bort emot öknen och de
opalskimrande bergen. Men i alla fall — där fanns
grönt gräs på den lilla planen, präktigt grönt gräs,
sådant som man sällan ser bland palmerna, och i
gräset växte prästkragar och tusenskönor och maskrosor
och till och med den lilla blå blomma, hvilken likt
kärt barn har många namn: ögontröst och teveronica
och ärenpris. Och skiljande den lilla planen från
vägen, gick ett hemtrefligt litet dike — just lagom att
ha fötterna i, när man slog sig ned i det gröna gräset.
Inte för att jag förstår hvad ett dike behöfs till i
Biskra, där man aldrig ser annat vatten än det som,
röfvadt från den tynande floden, ledes genom hela
oasen i kanaler.

Vi gingo dit ibland om morgnarna, innan solen
ännu börjat bränna alltför hett; och barnen plockade
blommor och jagade ett slags stora, svarta, högbenta
skalbaggar, som, fulla af förtviflan, sökte undfly sitt
öde, men i jubel infångades och hemburos och sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 25 00:54:11 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ramaraber/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free