Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
i det gröna gräset 148
på något mystiskt sätt sluppo ut ur de askar, där de
instängts, och kilade vettskrämda omkring och kommo
oss att rusa upp och skaka klänningarna och gjorde
på det hela taget vårt lif mera händelserikt, än hvad
det annars skulle ha varit.
En dag efter lunchen beslöt jag att gå till »det
gröna gräset», som vi kallade platsen, för att skrifva
bref. Brefskrifning är en ledsam sak, och kan man
förljufva den genom att sitta ute i det gröna, så bör
man göra det — det är nu min åsikt.
Terrasserna hemma vid hotellet voro alltför soliga,
i den egentliga parken undgick man aldrig de
ihärdiga försäljare, som hukade sig ned framför en i
sanden och plockade fram sina guldbroderade
läderväskor, sina uppstoppade ökenödlor och sina ofelbart
lyckobringande »pakmah-händer» af silfver. Men borta
vid det gröna gräset kunde man hoppas finna både
skugga och fred, helst under dessa middagstimmar,
då infödingarne i allmänhet ta sin siesta och turisterna
ej gärna gå ut för den starka solhettans skull.
Jag slog mig ned i gräset vid diket under ett
ungt, hvitblommande, honungsdoftande akaciaträd,
hvars dallrande löf spredo en lätt skugga, tog fram
skrifmaterialier och började skrifva med portföljen
stödd mot knät.
Jag hade ej suttit där fem minuter, förrän en hvit
burnus skymtade nedåt flodstranden till. En storväxt
arab kom vandrande på vägen och tvärstannade, när
han hunnit fram till mig. Hans klädsel var de
fattigare arabernas: en grof, hvit bomullsburnus öfver en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
