Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det gröna gräset
149
hvit gondora, en hvit musslinsduk virad kring
hufvudet och på fötterna mjuka, citrongula lädertofflor,
sirade med smala röda ränder.
En stund stod araben tigande och beskådade mig
och mitt förehafvande. Så tog han ett långt steg
tvärsöfver diket, slog sig ned i gräset bredvid mig och
fortsatte att stirra. Han hade ett obehagligt utseende:
grofva, gulhyade drag och små, djupt liggande, svarta
ögon med en elak blick, tyckte jag. Hade det varit
en af mina första dagar i Biskra, så hade jag
antagligen blifvit betydligt rädd. En smula nervös blef
jag nu i alla fall. Det gick inte bra att skrifva bref.
Jag öfvergick till att skrifva på vykort, såsom
kräf-vande ett mindre mått af samlad intelligens.
Plötsligt varseblir jag en stor, senig, svartbrun
hand, som sträckes ut emot mig. Hjärtat flög upp
i halsgropen, det nekar jag inte till. Men i nästa
ögonblick märkte jag hvad som var afsikten. En myra
kröp på min klänning — en af det slags mycket stora
myror, som finnes i Biskra, tämligen lika dem vi ha
här hemma, utom att de ha mycket höga bakben och
sålunda lyfta bakdelen i vädret på ett något
opassande sätt —; den svarta handen grep myran och
slungade den långt bort. Därpå lade sig mannen åter
ned i en halfliggande ställning och återtog sitt
begrundande stirrande.
Jag återgick till min skrifning.
Men allt emellanåt kom den stora, svartbruna
handen åter, sträckte sig fram öfver min ljusa
klänningskjol, grep en myra, som spatserade där, och förpassade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
