- Project Runeberg -  Araber. Skildringar från Algeriet /
172

(1905) Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i66

fransmän ocii araber

stod en kvinna, som var obeslöjad och sålunda
tillhörde ökenaraberna; hon höll ett recept i handen och
talade ifrigt med apotekaren. På en stol satt en liten
vacker, ungefär tio år gammal arabflicka, som hade
ett så sorgset, lidande utseende, att vi måste fråga
henne, hur det var med henne. Hon såg på oss med
ett förskrämdt uttryck i de stora, svarta ögonen och
svarade ej. Modern kom fram och svarade för henne
genom att rycka upp hennes klänning framtill och
blotta hennes bröst.

Det var en förfärande syn, som mötte oss: från
halsen till midjan gingo två parallella rader af stora,
blåsvarta, böldlika upphöjningar. Vi frågade bestörta,
hvad detta var, och då vi blott delvis förstodo
moderns arabiska svada, förklarade apotekaren saken
för oss.

— Hon har blifvit sjuk af att bära alltför tunga
bördor, sade han. —- Ni vet, att ökenaraberna skona
inte sina kvinnor. Det är väl något refben, som blifvit
bräckt och som tryckt på lungan, och så har hon börjat
hosta blod. Och så ha araberna velat böta henne på
sitt sätt: genom att bränna henne med glödande järn
— den ena gången efter den andra på olika ställen.
Nu har modern till sist gått med flickan till den
franske läkaren här.

— Kan hon bli bra? frågade vi.

— Det kan hon nog; doktorn har skrifvit
någonting, som vi hålla på att tillreda här, sade apotekaren,
full af förtroende till sina droger.

Men jag tror ej att vi någonsin kunna glömma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 25 00:54:11 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ramaraber/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free