Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fransmän och araber
I 73
Fransmännen äro benägna för att anse araberna
oärliga. Vi hade ej några erfarenheter i den vägen;
i stället hade jag tillfälle att se ett drag af nästan
rörande ärlighet hos en arab.
Vi skulle en tidig morgon resa från Constantine;
där rådde stor trängsel på stationen, araber kommo
släpande med stora bylten —- araberna äro i
förbigående sagdt mycket begifna på att göra järnvägsresor,
de ha väl kvar lite af sina gamla nomadinstinkter —
européer kommo med sina koffertar och kappsäckar,
och det föreföll högst problematiskt, om man skulle
kunna hinna få sitt gods polletteradt och sitt
handbagage till kupén. Slutligen voro vi dock instufvade
i vår kupé med våra saker, ditburna af en koppärrig
arab med mycket smutsig burnus, men med en
gyllen-brun lackviol instucken bakom örat. Då jag skulle
betala honom, märkte jag, att jag ej hade annat silfver
kvar än ett tvåfrancsstycke.
— Kan ni ge igen en franc ? frågade jag.
— Nej, men jag kan springa bort och växla den.
— Ni hinner inte, tåget går ju inom ett ögonblick.
— Jo, jag hinner nog!
Och han rusade blixtsnabbt bort med slanten. Vi
voro öfvertygade om att han ej skulle komma tillbaka.
Men inom ett par sekunder kom han kilande, strålande
af tillfredsställelse, återlämnade den ena franc’en, just
som tåget satte sig i gång, och viftade och nickade
och log. Hade han sprungit en smula mindre snabbt,
så hade han kunnat behålla hela tvåfrancstycket och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
