Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
lall1a
afund åse Saids och de andra ungdomarnas belåtna
mumsande.
Förmodligen var det honom till en viss tröst, när
han strax därpå hade tillfälle att — med en min af
kunglig härskarvärdighet — visa oss de sju
dadelpalmer han ägde.
Då han såg oss intresseradt betrakta deras
egendomliga, hvitgula blomklasar, som se ut som om de
helt och hållet vore af vax, afbröt han strax från ett
litet, lätt åtkomligt träd, trots våra protester, tvenne
långa klasar och öfverräckte åt oss hvar sin. Vi
påminde honom om att hundratals dadlar därmed gingo
förlorade. Han endast ryckte på axlarna med en
åtbörd af högdragen likgiltighet . . .
En gång, då vi sutto med Abd-el-Kader i gräset
i skuggan af hans palmer, frågade vi honom:
— Kan du berätta någon saga för oss?
— Nej, sade han kort, och hans ansikte mörknade.
Vi förstodo, att vi sårat hans manliga ömtålighet.
— Vi ha hört så många sagor i Biskra, skyndade
vi oss att säga. Vi ha hört sådana af Mohammed ben
Scheidan och af Bachir ben Djemal och Ali ben Dara
— du känner naturligtvis familjen ben Dara på
Borch-Dippla ? Ali är en förträfflig ryttare, du vet, den
bäste ryttare i Biskra, säges det. Och han berättar
sagor riktigt bra. Vi tänkte, att du kanske också
känner till några sagor, som du hört som barn ?
Det hjälpte inte mycket, allt det där.
— Nej, jag kan inga sagor, upprepade Abd-el-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
