Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beni-mora
193
på att återge deras egendomliga toner — inte
färgstarka, såsom många föreställa sig, utan tvärtom
mycket bleka: en oftast af hettan hvitaktig himmel, en
gulaktig mark och träd, som till följd af luftens torra
klarhet stå hårdt likt papperssilhuetter mot himlen.
Emellertid — ett par dagar innan jag skulle resa
från Biskra — samlade jag all den energi, som Saharas
sol lämnat mig öfrig, och lofvade mig själf, att jag
skulle dock icke lämna Afrikas jord utan att hemföra
en enda skiss som byte. Tog så min målarlåda och
vandrade i väg till Beni-Mora.
Just som jag slagit mig ned i gräset, fick jag se
två små arabpojkar ett stycke ifrån. Med
olycksbådande aningar om att inte få bli ostörd öppnade jag
målarskrinet, tog fram en liten penna och ett kol och
började teckna.
Jo, inom en half minut voro de bredvid mig. Och
inom ytterligare en half hade de öppnat
konversationen. Det vill säga, det var den mindre af dem, en
vacker pys med ett lifligt och känsligt utseende, som
förde ordet. Han hette Bou-Sidi, talade han själf
om, och var nio år gammal; han bodde här i
Beni-Mora, och hans far skötte de små åkerfälten och
grön-sakslanden där åt Mr Dupont, den fransman som äger
oasen. Bou-Sidi gick i skolan i Biskra och talade
riktigt bra franska.
Den andre hette Lahid. — Han är min kusin,
sade Bou-Sidi. Men han är elak. Och han går inte
i skolan — han vill inte gå dit — och han kan inte
tala franska. Han bor här hos oss nu, för han kan
Anna M. Roos, Araber. ’3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
