Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENI-MORA
199
Det hade mer än en gång förefallit oss något
olämpligt, att den ende läkaren i Biskra också har en
mars åligganden. Och nu skulle en liten gosse, som
höll på att bli blind, ej kunna få någon hjälp, därför
att hans far hade ett ouppgjordt mellanhafvande med
mären...
Bou-Sidi började berätta om en schakal, som
dagen förut kommit ända fram till Beni-Mora.
— Just där stod han, pekade han ut. Och min
pappa, han är så duktig, så — han gick rakt fram
emot schakalen, och då sprang schakalen sin väg. Han
är så duktig, min pappa!
Jag hade alltid hört, att schakaler skulle vara
mycket fega djur, så att jag förundrade mig öfver
att det ansågs som ett bevis på mod, att en fullvuxen
man gick emot en schakal.
— Äro schakalerna här i Biskra farliga ibland ?
frågade jag. Händer det, att de anfalla människor?
— O nej, de äro så rädda, så! De springa, så
snart de få se en människa!
Hvarför det då var så duktigt gjordt af Bou-Sidis
pappa att gå emot schakalen, lyckades jag inte reda ut.
Bou-Sidis pappa, som kunde glädja sig åt en så
liflig beundran af sin son, tycktes dock inte vara så
särdeles öm mot sin unge ättling. Då pysen en gång
nämnde sin mor och jag frågade honom hvilkendera
han höll mera af: sin far eller sin mor, svarade han
genast: »Min mor» och tillade med låg röst: »Min
far slår mig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
