Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 OO
BENI-MORA
Och han sade detta med samma sorgset undrande
blick, som när han talade om hur hans skolkamrater
voro grymma emot honom.
Han underhöll mig för öfrigt hela hemvägen med
en liflig konversation, berättade mig det ena efter det
andra, som han trodde kunde intressera mig.
Han talade om, hur snäll Mr Dupont, oasens ägare,
var emot hans far, och han beskref, hur man bar sig
åt i Beni-Mora, när man ville hastigt få sin tvätt torr:
två personer fattade burnusen — eller hvad det nu var
för plagg man hade tvättat — i hvar sin hand och
rusade med den rakt emot vinden.
— Och bara man har sprungit en helt liten stund,
så är den alldeles torr, sade Bou-Sidi.
Lahid sade just ingenting, han bara gick och
bar taflan högt upplyft med en stolt min.
Så kommo vi till hotellet, där jag bodde, och jag
tackade mina små vänner och gaf dem hvar sin slant.
Jag hade känt mig något tveksam, om jag skulle
ge dem något eller ej, jag trodde visst inte, att de
burit mina saker i afsikt att få något därför, men å
andra sidan kunde det hända, att de, om de
ingenting finge, skulle känna en viss missräkning. Vi voro
vana vid att araber — både stora och små — gärna
ville ha en slant.
Men i samma ögonblick jag gifvit dem pengarna,
förstod jag, att jag begått ett misstag. De sade
ingenting, men de sågo helt ledsna ut. De hade trott,
att de voro mina vänner, de voro stolta öfver att ha
hjälpt mig, och så gaf jag dem en slant . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
