Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENI-MORA
201
På vägen hade de flera gånger frågat mig, om
jag ej ändå skulle komma till Beni-Mora en gång till;
men nu, då vi skildes, sade de ingenting annat än
— med nedslagna miner — ett farväl.
Jag var själf helt ledsen, men vid sådana tillfällen
hittar man aldrig i rätta stunden på hvad man skall
säga för att klara upp situationen. Jag bara tackade
och sade farväl och skakade hand med dem, och så
traskade de bort helt tyst på sina bara, bruna fötter,
de små snälla pysarna.
Det gjorde mig ondt både då och sedermera, att
jag sårat deras känslor. Men å andra sidan kan jag
ej hjälpa, att jag är belåten öfver att jag dock haft
tillfälle konstatera, att det verkligen — trots allt hvad
Algeriets franska kolonister må säga — finns små
arabpojkar, som kunna göra en främling en tjänst och
helst vilja slippa få betaldt därför!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
