Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ARABISK KÄRLEKSHISTORIA 2 19
Och följande dag kom han och förkunnade, att
han varit hos stadens mär och utverkat tillstånd för
den svenska grefvinnans barn att gräfva så mycket de
nånsin ville i »Jardin public».
Lilla Signe hade öfvergifvit sandösningen och satt
och lekte med en trasig bleckhäst, föremålet för
hennes synnerliga tillgifvenhet; hon virade omsorgsfullt in
den i diverse brokiga lappar, höll upp sin skatt, kring
hvilken de granna trasorna hängde, och utropade full
af stolthet:
— Titta så fin, tant Elly! Det är Ben Daras
häst!
Ben Dara, baschagan öfver de Zibanska oaserna,
som vid festliga tillfällen plägar uppträda med stor
ståt — ridande på en präktig häst med sadel af
tigerhud och remtyg af guldbroderad sammet —- och för hvar
och en af Biskras arabiska innevånare representerar
höjden af jordisk glans och härlighet, hade tydligen också
gjort ett djupt intryck på lilla Signes fantasi.
På en bänk å andra sidan stora midtelgången
sutto två araber, som tycktes vara några och tjugu år
gamla, den ene liflig och svartögd med hvita tänder,
som lyste, när han skrattade, en mörkt bronsfärgad
hy och en liten blå tatuering i form af ett kors öfver
högra ögat; den andre så hvithyllt som någon europé,
med stora, gråblå ögon, hvilka hade ett drömmande,
något melankoliskt uttryck.
Elly kände igen dem, hon hade ofta sett dessa
två, som tycktes vara mycket goda vänner; de gingo
alltid tillsammans — ibland likt två snälla barn hål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
