- Project Runeberg -  Araber. Skildringar från Algeriet /
313

(1905) Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN ARABISK KÄRLEKSHISTORIA 2 3 I

men han fann ett tydligt nöje i att emellanåt nämna
hennes namn och berätta ett och annat från deras
samvaro. De hade gjort bekantskap på järnvägen. Han
och Bachir hade gjort en färd till Constantine, på
återvägen därifrån hade de suttit i samma järnvägskupé
som den norska familjen. Och så hade de gjort
bekantskap. — Marika tog för gifvet, att det varit den norske
godsägaren eller flickorna, som först tilltalat araberna.
Med all säkerhet var det inte Ali som börjat! Och så
hade de båda araberna erbjudit sig att stå till tjänst i
Biskra med att vara ciceroner, och de hade gjort
hvarjehanda utflykter tillsammans, till Sidi Okba m. fl. orter.

Ali berättade också något om hvad flickorna
meddelat om sitt hem i Norge — bland annat det att på
deras fars egendom funnos flera hundra kor — hvilket
högeligen imponerat på araberna, eftersom i hela Biskra
li inte fanns ett dussin af dessa sällsynta djur.

Så talade han åter om den tillämnade resan.

— Säg mig en sak, sade han med en något orolig
min, komma barnen i Stockholm att springa efter oss
på gatorna och peka Änger åt oss, därför att vi äro
klädda på ett sätt, som ej brukas i ert land ? Vi känna
en fransman, som bor i Paris; han har sagt oss, att när

. vi gå omkring i Paris, komma gatpojkarne att ropa
okvädinsord åt oss. Blir det så också i Stockholm ?

— Nej, de komma inte att ropa något åt er, sade
Marika. Hon hoppades innerligt, att hon kunde
ansvara för sin hemstads gatpojkar i det fallet. — Och de
komma inte att peka finger åt er. Men jag är nog rädd,
att de komma att springa efter er.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 25 00:54:11 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ramaraber/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free