Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2o EN ARABISK KÄRLEKSHISTORIA
Marika såg sig själf i andanom på Gustaf Adolfs
torg i sällskap med de båda araberna och en svans af
pojkar efter, så lång som vaktparadens. Och hon ryste.
Men hon tillade tröstande:
— I alla fall är man inte så besvärad af tiggare
där som här i Biskra.
— De norska flickornas far sade mig det, att i
Norden finnas inte många tiggare, inte så många
fattiga som här. Här finnas så många som äro ytterligt
fattiga, ser ni, tillade Ali, som om han ville urskulda
sina stackars tiggande landsmän. Och det sades mig
också, att uppe i edra länder finnas särskilda hus, där
man upptar de allra fattigaste.
Detta fann Ali tydligen underbart.
— Kanske vi träffas i Paris, sade Marika. Det var
hennes afsikt att under hemfärden från Biskra dröja
några dagar i Paris.
— Kanske, sade Ali. Och han tillade med en
högtidlighet i ton och uttryckssätt, som föll sig helt naturlig
för denne ökenson:
— Gifve Gud, att så måtte ske!
-— Skrif till mig, så snart du kommer till Paris,
fortsatte han, och tala om för mig din adress, så att vi
kunna söka upp dig. Kom ihåg, att du gör det!
— Ja, sade Marika med ett litet småleende. Ali
hade i ifvern glömt sig och fallit in i det enkla arabiska
bruket att säga du till alla. Det hände både honom
och Bachir ibland.
— Ska vi nu ta en galopp, föreslog Marika. Hon
hade längtat efter det hela tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
