Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det var flera som ville köpa fölungen av Olov.
Men Olov svarade: — Nej, det fölet säljer jag inte.
Två år gingo, och fölungen växte och blev starkare
och vackrare för var dag som gick. Hans hud var
skinande gulbrun — ja, den lyste som guld. Pålle
hette han, men eftersom det i granngården också
fanns en häst som hette Pålle, så kallade man denna
fålen oftast för Guld-Pålle.
— Nu är Guld-Pålle snart färdig att både köras
och ridas, sade Karna, Olovs hustru. Nu vore det
allt gott att ha de dalrar man kunde få för honom.
— Guld-Pålle säljer jag inte, sade Olov.
— Men vi behöver honom inte, invände Karna.
Pärlan kan ännu i många år gå för plogen om
söcken-dagarna och draga oss till kyrkan om söndagarna.
— Det kan hon, medgav Olov. Men jag ska säga
dig något, Karna: när jag sist var i Kalmar, såg jag
där våran hertig och lille prins Gustav, och den lille
prinsen kan jag inte förglömma. Ja, detta har jag
sagt dig förr, och jag har också berättat dig, hur
käck han var, och hur klara hans ögon lyste. Jag vill
ge Guld-Pålle till den lille prinsen att rida på.
Guld-Pålle är den vackraste häst jag vet, och den lille
prinsen är den käckaste pilt jag någonsin sett. Och
därför, när jag ser Guld-Pålle löpa hän över den gröna
heden, tänker jag alltid: på den hästen skall han
rida, den lille prinsen med guldlockarna.
Ute på gården stod just Guld-Pålle, och lille Nils
stod och matade honom med friskt gräs.
— Jag tycker du kunde hellre ge hästen åt vår
egen lille Nils, sade Karna.
Olov ropade på sin son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
