Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Låt honom strax komma hit!
In trädde en man med ena armen ombunden, med
blod å rocken och med lera å de söndriga stövlarna.
— Vad har du att förmäla? sporde kungen ivrigt.
— Kung Kristian har kommit över till Öland, sade
knekten. Han har tagit hela ön och fästningen ock.
— Vad? ropade konungen förbittrad. Är Hans
Ulf-sparre ock en förrädare?
Och han lyfte sin silverhammare och slog den i
bordet med en sådan våldsamhet, att Erik Elovsson
hoppade till och tänkte, att det var nog gott för
befälhavaren å Borgholm, att han icke i den stunden
var där i tältet.
Men knekten svarade frimodigt:
— Herr Hans är en så tapper och trogen man som
någon i konungens här, och han värjde sig
manne-ligen. Men jutekonungen hade en stor härsmakt och
gruvliga stycken, som sköto murarna sönder och
samman.
— Den skälmen Kristian, ropade konungen, han
rövar mina borgar och härjar mitt land och brukar
svek och förräderi där han kommer åt. Men jag vill
sända honom bud och mana ut honom till envig
enligt de gamla göters sed. Jag vill — — — jag
vill — — —
Han tystnade flämtande.
»Nu tappar han orden», tänkte Erik Elovsson.
»Såsom han ofta gör, alltsedan han sist vart rörd av slag.»
Men unge prinsen sade:
— Var tröst, fader! Jag vill pröva på att vinna
dig Öland igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
