Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
övermäktig. Konungens ögon voro för det mesta
slutna, men ibland lyftes de tunga kupiga ögonlocken,
och han såg mot dörren med bidande, oroliga blickar.
— Han undrar, om de ej snart skola komma, sade
Axel Oxenstierna sakta.
— Må. de komma, innan det är för sent, sade
Bo Ribbing.
I detsamma hördes hästtramp ute å borggården.
Axel Oxenstierna lutade sig ut genom fönstret. Det
var en mörk och mulen natt, men där brunno facklor
instuckna i klykor å muren.
— Där äro både prins Gustav Adolf och hertig
Johan, sade han. Så har väl prinsen ridit till
Stegeborg och hämtat honom med. Och där kör
drottningens kaross in med fackelridare före. De ha väl
mötts på vägen.
Strax därefter trädde drottningen in, hög och
allvarsam, förd av sin son och följd av hertig Johan. De
gingo in till den sjuke, och prins Karl Filip spratt
upp ur sin sömn och sträckte armarna mot sin moder.
Men prins Gustav Adolf knäböjde vid sin faders bädd.
Då gled där en ljusning över den döendes drag;
han rörde på läpparna och famlade litet med högra
handen, som om han velat lägga den på sonens
huvud. Men han mäktade det icke.
Vad ville han säga, undrade Axel Oxenstierna för
sig själv. Månne de ord han mer än en gång sagt,
då han med stolthet och ömhet sett på sin son:
Ilan skall göra det!
Nu kom där en kurir in.
— Här är ett brev till konungen, sade han, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
