Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med en förunderlig hast ha*de jungfru Ebbas, tårar
upphört att flyta. Redan smög där sig ett leende
över hennes väna ansikte.
— Säg mig, allra käraste fröken, fortfor konungen,
viljen I gå med mig ut i örtagården och se på de
ljuveliga blomster, som där spira; och gro?
Och de gingo ut i örtagården. Och konungen talade
blida ord och minde den unga jungfrun på huru de
lekt samman under barnaåren, när drottning Kerstin
seglat ut till Rydboholm till sin fränka och haft sin
son med sig, eller när greve Magnus’ maka, fru Britta
Leijonhuvud, rest in till Stockholm med sin lilla
dotter.
— Då voren I mig huld, min ädla fröken, sade
konungen, och lekten gärna med mig. Och om I ännu
viljen giva mig eder vänskap, så skall jag akta detta
som en stor glädje och ära.
Och vinden spelade i löven, och trasten sjöng i
lindeträd, och från de dejeliga blomstren stego dofter
sötare än honung. Jungfru Ebba gick vid den unge
konungens sida, och det tycktes henne att hon aldrig
förr vetat, huru ljuvligt detta jordeliv dock är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
