Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Vad vänten I på, gott folk? sporde den
guld-hårige.
En man, klädd i förskinn, svarade honom.
— Det är vid denna tid på dagen som den nådiga
kurfurst inn an plägar åka ut på lustfärd.
— Och det är eder en förnöjelse att se eder nådiga
kurfurstinna?
— Nå, visst se vi gärna på vår präktiga
kurfurstinna, men det som lockar en bort ifrån slägga
och städ, det är väl ändå mest den unga prinsessan
Maria Eleonora. Se, det är en syn att se, ska jag säga
er, främling!
— Hon är då fager, den prinsessan?
— Om hon är fager? Jo, det vill jag lova. Det är
så att sjuka ögon kunna bli friska bara av att se på
henne. Och vänlig och nedlåtande är hon ock. Nå, ni
får strax se henne själv. Pass på, nu komma redan
förridarna.
Portarna slogos upp, och ut redo tre ryttare i
bredd, med silverschabrak å hästarna och vajande
fjädrar i hattarna. Efter dem kom den kurfurstliga
vagnen, dragen av sex hästar, gående två och två i
par. Och på det främsta paret redo små pager, klädda
i guld och svart och rött.
Men inne i vagnen sutto — praktfullt klädda med
guldkedjor över glimmande silketyg — kurfurstinnan
och hennes dotter. Mittemot dem sutto två
hovfruntimmer.
— Nå, sade smeden, sedan de åkt förbi, i det han
knuffade till den guldhårige främlingen, var hon inte
som jag sade? Och såg ni, att hon nickade just åt
mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
