Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamle kurfurstens död — satt änkekurfurstinnan
Anna, omgiven av sina tre döttrar, alla klädda i vitt.
Av dessa var den äldsta förmäld med hertigen av
Braunschweig men var nu hemma på besök; den
andra var prinsessan Maria Eleonora, hon var den
skönaste av de tre, och hennes ögon tindrade som
ädelstenar.
In trädde pfalzgreven, följd av de svenska herrarna,
och alla kysste de kurfurstinnan på hand. Den fjärde,
som trädde fram, var herr Adolf Carlsson. Han var
helt förlägen i denna stund, då han stod inför den
sköna prinsessan, som han ville vinna, och då han
nu tog kurfurstinnan Annas hand, grep han så hårt
i den, att hon skrek »Aj aj!»
Dagen därefter var pfalzgreven med sitt följe på
besök hos prinsessan Maria Eleonora i hennes
kammare. Därvid talade pfalzgreven och prinsessan många
artiga och förståndiga ord sinsemellan, medan herr
Adolf Carlsson, klädd i en dräkt av svart sammet,
stod helt stilla och tyst och hörde på. Men nog såg
prinsessan mest på honom hela tiden.
När sedan pfalzgreven framställde för
kurfurstinnan Anna konungens ärende, svarade hon, att
visserligen var konungen av Sverige en ståtlig och ridderlig
herre — och häri hade icke ryktet talat osant —, men
hon kunde dock icke giva något svar, förrän hennes
son vänt åter från Preussen.
Då begåvo sig konungen och pfalzgreven och de
svenska herrarna på en färd till Rhentrakten. Och
visste de nu alls intet om, huru med konungens
frieri skulle avlöpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
